När man ständigt kämpar i en uppförsbacke som alldrig tycks ta slut och det inte finns några tårar eller ilska kvar . Då blir det liksom tomt och allt står still . Man slits mellan våra friska barn och vår kämpe som alldrig kan få må bra . Allt är trasigt och får ständigt byggas upp på nytt . Och vart finns hjälpen för vår trasiga familj ?
Tankarna snurrar och mitt hopp står till att nån äntligen fattar att vi behöver hjälp och vår kämpe behöver hjälp nu ....

Före jul förra året gjorde familjen totalt annorlunda något helknäppt, helt utanför normen . Vi skaffade en tredje hund och dessutom en valp .
Vi måste nog antagligen ha en eller två skruvar lösa ...
Två räcker väl ?? Ja antagligen och två barn räcker oxå antagligen .
Men nu är ju vi inte som alla andra och så tänkte vi att äldsta hunden inte har så många år kvar och vår andra hund klarar inte av att vara ensam , hon vill leva i flock . Så vi köpte Izzy en golden retriver . En helt underbar busig , söt och skit dryg stor valp . Som passar perfekt in i vår helt tokiga flock .

När man inte följer normen i samhället hamnar väldigt lätt utanför . Vad menar jag nu med det ? Jo antingen bör man ha halv vuxna självgående tonåringar, helst osynliga och inte fler en två . Bägge föräldrarna jobbar heltid och tränar på fritiden , samt har ett aktivt socialt umgänge . Helst flera gånger i veckan Eller så kan man ha två lite mindre skolbarn , som dom duktiga föräldrarna skjutsar runt på en miljon aktiviteter ,arbetar heltid , tränar och hinner umgås flitigt med vänner . Det planeras resor, byggs om . Och allt kan man följa på Facebook ?.
Sen har vi minoriteten dom ,som inte följer normen .
Det kan se ut ungefär såhär två
föräldrar som har ,tre barn i olika åldrar . Ena föräldern arbetar heltid , den andra är sjukskriven . Och minst ett av barnen har dessutom ett funktionshinder . Föräldrarna orkar inte träna , planera resor , bygga eller ha ett aktivt socialt liv . Och då blir dom för tråkiga , deprimerande , med för mycket problem . Det blir liksom som familjen alldeles för annorlunda .
Är det inte konstigt hur vi människor fungerar med alla dessa normer som vi tror är fullt normala och därför följer . Utan att ha insikten att se över på andra sidan. Och kanske ändra sig lite .

Till helgen är det alla helgons helg en fin tradition som på senare år kommit i skymundan för halloween . Som liksom tagit över och satsar stort på kostymer och tigga godis , visst kan väl det vara kul men räcker det inte med påsken . Jag anser att den här helgen borde få vara ifred . Att vi bara ska tända ljus för dom vi saknar som inte finns här längre . Och inte göra det till en spexande cirkus .

Om man tittar runt i affärerna så kan man tro att det är jul nästa vecka . Det känns dom det blir tidigare för varje år , knappt har hösten börjat innan det pyntas överallt med stakar och kulor . Varenda butik har förberett en stor avdelning med julens tillbehör , allt för att vi i god tid ska kunna handla eller bli stressade i förtid . I mitt huvud har jag redan börjat fundera på julklappar och hur julen ska se ut i år . Vart och hur ska vi fira jul ? Och alla dessa funderingar bara för att butikerna ska kasta på mig julen så tidigt , snacka om prestationsångest !!!

Jag skulle villja lyfta fram en stor grupp i Vårat samhälle .Alla barn och ungdomar inom NPF :neuropsykiatrisk funktionsnedsättning . Dom oftast bortglömda,missförstådda barnen med ett eller många handikapp som inte syns på utsidan . Och därför gör det svårare att hjälpa och förstå hur dom tänker, mår och fungerar . Det krävs kunskap , känsla , tid, resurser,erfarenhet och faktiskt sunt förnuft. Alltför många barn och ungdomar är och förblir hemmasittare pga av dessa brister. Samhället sviker dem som är vår framtid . Och självklart gäller inte detta bara i skolan. Utan det är så mycket större bristande stöd till både barn och anhöriga, uteblivna insatser, avslag på ansökningar om hjälp , personalbrist,dåliga lagar och okunskap . Detta är bara lite av den vardag många familjer får leva med . All energi måste då läggas på helt fel saker som att bråka och kämpa för en förändring en ljusglimt för sina barns rättighet att få kunskap , hjälp och anpassning utifrån sina förutsättningar . Allt i en ständig uppförsbacke utan slut .

Jajamen nu är det dax igen för mysmiddag, godis och ett glas vitt. För nu är det Fredag och jag har som vanligt inte planerat mysmiddag,utan i all hast kom jag på tacos ,som säkert halva Sverige äter i kväll.   Och helgens aktiviteter är klara sen länge eller inte,men tills i morgon borde det kunna klura ut några trevliga familjeaktiviteter som passar ett stycke rastlös krävande sjuåring och hennes storasyster.Nu kom jag precis på vad vi ska hitta på i morgon...  ,alla hjälps åt att kratta ihop löven i trädgården för att sen ta en mysig biltur till soptippen och slänga allt skräp som ligger i garaget .

Fast så skulle nog inte en lördag se ut här. Får nog klura vidare på något som är mer relistiskt....hm  

Nu är vår kämpe inne i en manisk period ,då gäller det att hänga med i svängarna för det är många bollar i luften samtidigt . Hon får dock väldigt mycket saker gjorda . ?och självklart drar jag nytta av uppåt trenden och förespråkar extra motion som den pedagogiska mamma jag är . ?Önskar dock att hon kunde slänga över lite mani på mig . Då skulle jag springa fram som en duracell kanin med dammsugare, golvmopp och i nästa stund gå lös på alla fönster . Sen blev det dax för springtur på typ en mil . För att sen avsluta med en avancerad middag, allt i ett lagom maniskt tempo?